Vi har kontinuerligt fått "rapporter" och bilder av Sallys yngsta valpar (P-kullen) och det är nu hög tid att sammanfatta lite. Alla fyra verkar vara glada, lättlärda och lättsamma valpar, som stortrivs bland såväl människor som andra hundar. De har också fått vara mycket i skogen där de stött på både ripa, orre eller tjäder.
PEILA är tydligen, liksom mamma Sally, ett riktigt matvrak, hungrig jämt. Trots detta har hon inte haft sönder några saker i sitt nya hem. Ett annat, kanske mer användbart arv, är att hon redan visar upp rapporteringstendenser i skogen och var väldigt lydig på inkallning när hon i samband med blåbärsplockningen, träffade på en hel tjäderkull. Pejla är en van skogshund, hon följer med familjen på såväl älgjakt som bär- och svampplockning. När hon känner fågelvittring syns det tydligt i.o.m. att hon reser ragg längs svansen. Hemma på gården jagar Pejla både fotbollar och radiostyrda bilar, hon är snabbtänkt och ligger ofta "steget före" i lekarna, listar ut genvägar och är redan på väg åt rätt håll när leksakerna ska bärgas.
Pejla är en riktig vattenhund, som också gillar att åka båt i Luleå skärgård.
Träffar man ett bi och är för närgången kan resultatet bli en fläskläpp.
Skogens kommande drottning?
PHENIX är en sansad kille som tränar både sitt, ligg, stanna och hit. Han är duktig på att hålla sig på gården och väldigt lugn i bilen. På senare tid har han börjat följa lite egna doftslingor i skogen, i stället för att bara jaga de äldre hundarna. Efter att han på en fjälltur fick närkontakt med ripa, ville han bara bära fågel hela tiden.
När Phenix blir trött tar han chansen att krypa upp i både soffor och sängar för att få vara nära. Phenix har i sommar varit på stort studentkalas och en härlig husvagnssemester till Gotland, där leken "Kaninsmyg" var en rolig sysselsättning.
Han står för fjärilar, älskar att springa på nyslagna lägdor och här vilar han bland maskrosorna.
Att känna på mås, i samband med ett eftersöksprov, var väldigt spännande. Phenix är nu 63-64 cm hög och när han träffade broder Primus på en jaktmässa var de ganska jämnstora.
PRIMUS är hunden som sitter med familjen i bastun på fredagskvällarna. Kanske är det för att han bara har bott hos människor med finska namn??? (Esa, Seppä)
Han ligger gärna på ett fårskinn i traktorn eller åker på flott-turer, har följt med på både bilbingo och flyguppvisning (Hoppsan, sov visst bort den mitt på asfalten!)
Primus har träffat både tjädrar och orrar och han är ganska lugn vid uppflog. Här syns han i stramt stånd för en tjäderliknande stubbe, medan ett antal orrar spelade runt omkring. Det var bara den yttersta delen av svansen som viftade lite, när husse försökte få kontakt.
Primus är "familjens allt" och enligt husse 99 procent både "klok, lyhörd och aldrig nå´t gnäll". Men så var det ju den sista procenten: Primus äter ofta och med god aptit upp allt som "andra djur släpper ut där bak". Kanske svårt för honom att förstå varför hans nära och kära inte sedan vill småpussas med honom? Att stå PÅ flugor har varit en av Primus stora intressen i sommar och han har också en tjäders liv på sitt samvete (han spöade den när han var 5 månader). Här syns de två kombattanterna öga mot öga.
Familjen bytte husvagn, så att Primus och finnstövaren Elmo skulle få en egen säng att dela på.
PERRY är valpen som ,liksom Skalman, tog huset med sig när han flyttade.
Perry är en glad och lättsam hund. I början av hösten fick han följa husse till fjälls, för att "praktisera jakt" med ett par rutinerade hundar. Han fick ibland vara med längst fram och känna på hetluften, fick även gå på en vingad ripa, som i pricip höll samma fart som Perry i riset, kul och intresseväckande. Att få dela sovsäck med husse i tältet var förstås extra myspys, medan "plast-storebror" Dunker fick nöja sig med fotplatsen utanför sovsäcken, vilket naturligtvis denna rutinerade hund accepterade.
Perry har besökt en tjäderkull några gånger och blivit mer intresserad för varje gång. När han känner lukten kommer han tillbaka, som för att berätta att här finns roliga saker på gång, tydliga rapporteringstendenser! Farten ökade i löporna, men trots rolig och intressant fågellukt i nosen tappar han inte huvudet, han går lätt att kalla in eller lägga.
Tyvärr råkade han, för några dagar sedan, stoppa in vänster baktass under bakhjulet under en cykeltur. Det är inte lyckat om man samtidigt är i fart och rotation, följden blev fyra brutna ben i tassen. Efter två operationer i Gammelstad är nu Perry hemma igen, veterinären säger att skadan inte kommer att påverka honom i framtiden och familjen är förhoppningsfull om detsamma. Vi håller också både tummar och tassar för honom.
Det känns roligt för oss att alla valpar tidigt fått träffa på fågel och att valparnas ägare verkar ha samma motto som oss, d.v.s. att "tiden i skogen gör hunden". Att få följa med på allehanda utflykter och träffa på nya saker i omväxlande miljöer, är också viktiga erfarenheter för unghundens utveckling.
